"Min käre Malcolm, Tack för magasinen. De är storartade men, naturligtvis, inte lika storartade som "Detective Story"-magasinen."

Igår kväll somnade jag med lampan tänd och Minnen av Wittgenstein på magen. Inte för att den är tråkig. Jag var bara trött. Finner det ytterst trösterikt att gamle Ludwig, i breven han skrev till bokens författare, mest klagar på att han inte kan tänka, ojar sig över hur dåligt det går med skrivandet samt ber vännen att skicka fler amerikanska deckarmagasin. Åh underbart. Jag känner frändskap!

Eller ja, "skriver uppsats" är väl mer rättvisande

Jag förstår inte - jag får alltid vg:n men likväl tycker jag att jag inte kan något. Kände mig så dum så det fanns bara inte på dagens uppsatsmöte. Jag orkar inte mera. Det är ju så, att man får vg innebär inte att man är intelligent eller att man kan något mer än prestera när det krävs. Pojkvännen är mycket smartare än vad jag är men har aldrig fått ett vg i hela sitt liv, enbart eftersom han inte orkar anstränga sig (åttiotalistslacker som han är. Och ja det är något jag inte förstår och som jag stör mig på, hans brist på ambition och ovilja att anstränga sig.). Igen, jag orkar inte mer. Vill inte tänka. Vill bara få läsa mina böcker ifred. Och skriva saker som inte kräver problemformuleringar och metodgenomgångar. Eller källmaterial för den delen. Gaahhhh. På måndag ska jag på en begravning. Det är ju tråkigt och så men vad jag mest tänker på (utöver det att jag måste köpa nya strumpbyxor eftersom jag givetvis har en maska på mitt enda par) är att jag orkar inte träffa massa folk jag inte har sett på tio år och tusen gånger få frågan "Jaha och vad gör du nu?" följt av antingen "Jaha vad blir man av det?" alternativt "Jaha och vad skriver du om då?". Alltså döör lite. När pojkvännen går till frissan snor han sin bästa polares jobb och säger att han jobbar med logistik. Det ska baske mig jag också börja med.

Ni har hajjat nu va? Jag skriver uppsats - därav googlande och People magazine-surfande

Alltså DÖÖR av cute overload när jag ser bilder på lilla Matilda. Precis så tänker jag mig min dotter, liten och kavat med lugg. Så söt!

"Till fest saft med kvalitét"

Jag lurade på vad det här med makrobiotisk kost egentligen är och googlade såklart. Blev inte så värst mycket klokare men hittade ovanstående citat på en sida med tips.

Dryck: man ska dricka mycket vatten mellan måltiderna. Det är bra för matsmältningen. Örtte eller juice. Till fest saft med kvalitét.

Hahahahaha. Så gölligt. Men nej.

Jamen att glo på Fashion var väl ett misstag som hette duga

Vem har bestämt att det är snöggt med koncentrationslägerfångar på catwalken? VEM? Jag vet jag vet, det är ingen nyhet att det är smalt som gäller och jag läser mina modetidningar och vet hur tjejerna ser ut men det här var det värsta jag sett. Jag är smal men jämte dom är jag ett fetto, och då är något fel. Alltså på ricko, det var hemskt. Stackars tjejer. De såg svimfärdiga ut hela bunten, som om de skulle gå av på mitten när som helst. Varför? Hur blev det såhär? Någon måste ge dom mat. Snälla.

Ska kolla SVTs modeprogram nu. Hoppas Karin Winter kan rädda mig från förfallet. Eller nåt.

Så värdigt att representera styrelsen inför några grannar och bah stå i trappan med fulhåret på ända, trasiga randiga långkalingar och slasig storkofta. Tänkte inte på det, liksom. Ständigt dessa myskläder, pojkvännen skrattar åt mig. Jag ser bortom det, sa han idag och gestikulerade mot min myskläds/sjal/filtkombo som jag hade virat in mig i. Ja tur är väl det.

På tal om kladdkaka

Jag har lukthallisar och tycker att det luktar choklad och kardemumma överallt. Skulle inte säga nej till kaka nu, inte ens en tråkig kladdkaka.

Något av det mest patetiska jag vet är vuxna människor som gör saker "för att provocera". Ameh skärp er.

Hatar när håret bara ballar ur och helt tappar konceptet. Mitt har givit upp alla försök till anständighet och bah hänger som en gardin. Från att ha varit "okej men snart i behov av klippning" gick det till "kaosartat skatbo som gör vad som faller det in". Har bokat tid men jesus jag kan inte se ut så här i två veckor till. Ahh the horror the horror. Ska dra till rejält och klippa typ tjugo centimeter tror jag. Dags att släppa sargen. Man kan inte ha prinsesshår hela livet, som en kompis kallade det. Rapunzel has got to go.

Statusuppdatering

Var på teaaater i fredags. Alla var fula och spelade över och överlag var det ganska kass. Men vaddådå teaaater är ju alltid sköjj. Jag är inte den som är den (jo det är jag ju såklart).

Igår hjälpte jag modern med att luta och olja hennes golv. Hon har - åh hemska tanke - bräckt upp sin fina parkett för att ta fram trägolvet. Döör lite. Och sörjer parketten. Slet gjorde vi i alla fall. Fast höga som vi var på lut- och oljeångorna så skrattade vi oss mest igenom eländet. Idag har jag hemsk träningsvärk. Hej vad det går.

"Man vill ju inte vara en kladdkake-tjej, liksom"

Är så där vansinnigt småborgerlig att det värsta jag vet är att komma tomhänt, oavsett omständigheterna. Men det blev inte kladdkaka. Tråkigt jue. Jag bakade något annat istället. Mjuk kaka med kakao och kardemumma. Luktar dögott. Vill äta den NU.

Mat-tv

Åttan har haft den dåliga smaken att byta ut Två tjocka tanter mot gräsliga Nigella. Inte bra. Jag fullkomligt älskar de tjocka tanterna, allt de lagar är brunt och dränkt i smör och det är ytterst sällan jag känner för att äta deras anrättningar. Det ser helt enkelt inte särskilt gott ut. Slutet av varje avsnitt är en kavalkad av rätter som mest framkallar "åhh, nej tack" från mig i soffan. Men de är så roliga, och röker och dricker sprit. Och så är de tjocka med besked. Älskar. Nigella däremot, åhh vad jag har svårt för henne. Dör av att allt ska vara luscious och sensual och yadiyadi och jag tycker att det är äckligt när hon lagar mat i jeansjacka och med håret hängande. Och vi ska bara inte prata om när hon går och äter ur kylen, med händerna. Yuk. Dessutom är tipsen hon ger helt erbarmligt dåliga, igår förklarade hon hur man bäst skalar en rödlök (skär av ändarna, dela den på mitten och skala sen - who knew?) samt att man kan frysa in vin och bara ta fram när man behöver lite till matlagningen. Seriöst?

Mail från syrran som sitter på ett kontor och leds ihjäl:

"Jag bildgooglade just pizza. Det säger väl allt om arbetstempot här."

Älskar.

Kolhydrater är våra vänner!

Jag blir tokig på alla som tjatar om hur hemskt och farligt det är med kolhydrater och low carb high fat-hit och dit. Det finns inget bättre än kolhydrater, hur kan man vilja leva utan bröd och pasta och potatis, allt det bästa i livet? Så det här, att fettsnål diet ger lika bra resultat som kolhydratsnål men att de som utesluter fett istället för kolhydrater blir gladare - tjo det kör vi på!

Because I'm worth it

Häromdagen så löxade jag till det med något jag sällan kostar på mig eftersom det är dyrt. Och nej mina vänner det var inte ett rött läppstift eller en glansig tidning, vad jag lycklig bar hem från affären var Sempers osockrade fullkornsvälling. Det är fruktansvärt osexigt och barnsligt men alltså jag döör så gott det är. Älska. Ett par drag med svartpepparkvarnen över och sen är det perfekt. När jag sa till le boyfriend att jag har peppar i min välling skakade han bara på huvudet och muttrade något om att det var medeltida. Jag pepprar i och för sig på allt. Mycket. Han tycker att jag är dökonstig. Det är många av mina matvanor han inte hajjar. Som min stora kärlek till surkål. Och att jag älskar tabasco på pizza. Men eftersom detta kommer från en man som älskar vaniljsås så lägger jag givetvis ingen vikt vid det. Basta. Ingen slår dock modern när det gäller knasiga matkombinationer - här pratar vi om kvinnan som har lingonsylt till brunkål. Någonstans där drar jag den berömda gränsen, tror jag bestämt.

A pugly kind of love