"Man vill ju inte vara en kladdkake-tjej, liksom"

Är så där vansinnigt småborgerlig att det värsta jag vet är att komma tomhänt, oavsett omständigheterna. Men det blev inte kladdkaka. Tråkigt jue. Jag bakade något annat istället. Mjuk kaka med kakao och kardemumma. Luktar dögott. Vill äta den NU.

Mat-tv

Åttan har haft den dåliga smaken att byta ut Två tjocka tanter mot gräsliga Nigella. Inte bra. Jag fullkomligt älskar de tjocka tanterna, allt de lagar är brunt och dränkt i smör och det är ytterst sällan jag känner för att äta deras anrättningar. Det ser helt enkelt inte särskilt gott ut. Slutet av varje avsnitt är en kavalkad av rätter som mest framkallar "åhh, nej tack" från mig i soffan. Men de är så roliga, och röker och dricker sprit. Och så är de tjocka med besked. Älskar. Nigella däremot, åhh vad jag har svårt för henne. Dör av att allt ska vara luscious och sensual och yadiyadi och jag tycker att det är äckligt när hon lagar mat i jeansjacka och med håret hängande. Och vi ska bara inte prata om när hon går och äter ur kylen, med händerna. Yuk. Dessutom är tipsen hon ger helt erbarmligt dåliga, igår förklarade hon hur man bäst skalar en rödlök (skär av ändarna, dela den på mitten och skala sen - who knew?) samt att man kan frysa in vin och bara ta fram när man behöver lite till matlagningen. Seriöst?

Mail från syrran som sitter på ett kontor och leds ihjäl:

"Jag bildgooglade just pizza. Det säger väl allt om arbetstempot här."

Älskar.

Kolhydrater är våra vänner!

Jag blir tokig på alla som tjatar om hur hemskt och farligt det är med kolhydrater och low carb high fat-hit och dit. Det finns inget bättre än kolhydrater, hur kan man vilja leva utan bröd och pasta och potatis, allt det bästa i livet? Så det här, att fettsnål diet ger lika bra resultat som kolhydratsnål men att de som utesluter fett istället för kolhydrater blir gladare - tjo det kör vi på!

Because I'm worth it

Häromdagen så löxade jag till det med något jag sällan kostar på mig eftersom det är dyrt. Och nej mina vänner det var inte ett rött läppstift eller en glansig tidning, vad jag lycklig bar hem från affären var Sempers osockrade fullkornsvälling. Det är fruktansvärt osexigt och barnsligt men alltså jag döör så gott det är. Älska. Ett par drag med svartpepparkvarnen över och sen är det perfekt. När jag sa till le boyfriend att jag har peppar i min välling skakade han bara på huvudet och muttrade något om att det var medeltida. Jag pepprar i och för sig på allt. Mycket. Han tycker att jag är dökonstig. Det är många av mina matvanor han inte hajjar. Som min stora kärlek till surkål. Och att jag älskar tabasco på pizza. Men eftersom detta kommer från en man som älskar vaniljsås så lägger jag givetvis ingen vikt vid det. Basta. Ingen slår dock modern när det gäller knasiga matkombinationer - här pratar vi om kvinnan som har lingonsylt till brunkål. Någonstans där drar jag den berömda gränsen, tror jag bestämt.

A pugly kind of love

Hatar mig själv

Jag bakade igår. Tänkte vara ute i god tid med julkakorna och gjorde schackrutor. Mormor bakade alltid massvis och schackrutor, spritskransar och mandelmusslor var legio till Kalle Anka-kaffet på julafton. Älskar schackrutor, bästa småkakan. Men som den karaktärslösa människa jag är så är jag uppenbarligen totalt oförmögen att ha kakor i frysen. Geht nicht. Har just satt i mig ehh ganska många. För att råda bot på det oroväckande Julgris-09-scenariot tänker jag tvinga pojkvännen att förbarma sig över resterande kakor. Jag får helt enkelt baka nya, förslagsvis dan före jul. Men alltså självföraktet, ni anar inte. Det når ständigt nya höjder.

Ja jag ÄR snål

Syrran häromdagen bah "Det dröjer nog inte länge tills du spär ut mjölken med vatten". Detta sas eftersom jag envisas med att svänga på mina teblad tills det i princip inte finns något te kvar i dom. Jag bah "Hmmm, det var ju en tanke...". Näe skoja. Men det är inte långt därifrån. Min regel numero uno: Mat får inte förfaras. Eller slängas. Eller slösas med. Tycker det är ganska bra regler, förutom när min snålhet är nära att matförgifta mig, något som kändes som om det var nära ögat i lördags. Men skam den som ger sig, jag åt samma mat dan därpå för jag slänger inte mat och jag klarade det också. Hej vad det går.

Sms till pojkvännen i lördags natt efter fest: "Jag höll mig undan chipsen och alkoholen. Gött att vara nykter".

Jag vet inte vad som har hänt men jag dricker nästan ingenting alls längre. Tål verkligen inte alkohol, jag blir så himla dålig av allt som går utöver "ett glas vin till maten" - döör lite. Gillar det ju men det funkar inte. Och det är ju skönt att slippa må kasst men samtidigt, SÅ HIMLA TRÅKIGT. Alltså ångesten, vill ju inte vara nykteriskt liksom.

9 till 5

Älskar förresten att jag har sökt ett jobb som kräver "mycket god tangentbordsvana" - alltså jag är så gravt tangtentbordsdyslektisk att det finns inte. Jag kan inte skriva ett ord utan tio felslag. Nu får jag ju aldrig några jobb men om de skulle höra av sig så har det här potential att kunna bli myclet pinsamt. Oy ve.

Denna dag ett liv

Har sen igår varit litta sur på pojkvännen för att han aldrig förstår mig. Eller kanske egentligen ledsen, ledsen för att han aldrig får mig att känna mig bättre eller gladare. Bara irriterad. Så jag tänkte att idag skulle jag baske mig inte höra av.* Närå. Har jag inte gjort heller. Men till sist när han inte har varit online på hela dan och det har varit tyst som i graven så blir jag orolig. Och ringer. Och då har han varit på lokal typ trehundra meter från mig. Med några polare. Utan att fråga mig, i och för sig, men man får ju träffa sina polare utan flickvännen. Jag bah "Jaja det var ju kul för er nu ska jag plugga hej". Satan vad jag stör mig. Note to self: måste bli mer uthållig. Imorn mina vänner, då tänker jag vara svårflörtad hela dan. Utan undantag. Bah så ni vet.

*Jag inser ju givetvis att detta är mer av en befrielse än ett straff. Min självinsikt när det gäller dylikt är ganska god, tro inget annat. Men ändå.

Tanten i mig börjar leva ett eget liv

På bian i söndags, när vi skulle gå ut, som nästan sist i salongen, så ser jag hur tjejerna som satt framför oss har lämnat flera tomma pantflaskor på golvet och alltså jag kunde inte låta bli utan bah plockade upp dom, lade dom i väskan och gick hem och var dönöjd. Pant! Som räckte till ett halvt mjölkpaket! It has come to this, mina vänner. Nu känner jag hur det snart är dags för pensioneringen, eller vad säger ni?

Och tisdagen visade sig från sin bästa sida...

Jag vet inte vad jag var mer opepp på imorse, dagens cellprov eller dagens uppsatsmöte. Ingetdera kändes särskilt lockande. Är givetvis dörädd för att jag har cancer och har redan börjat planera för vad jag skall göra med mina sparade pengar om det är döden nästa. Jag kan glädja familjen med att det i sådana fall kommer att bli riktigt fina julklappar. Jomensåatteh. Efter den höjdpunkten betalade jag åttio spänn för att åka tur och retur till Lund och tio minuters möte med professorn där jag mest skämdes över att jag inte har kommit någon vart. Oh the joy.

Utöver det har jag sökt två jobb, jag skriver på ett paper som verkar bli riktigt dåligt och jag har noll och inga framtidsutsikter. Hepp. Funderar på att läsa Wittgenstein. Förstår inte varför jag inte har läst honom tidigare och är övertygad om att vi kommer att bli bästisar när jag väl gör slag i saken. Jag behöver en ny bästa polare tror jag. Ska ta tag i det på en gång.

Någon med mig skämta aprillo

En deciliter parmesan til risotton? Äsch jag tar två. Två deciliter vin? Äsch jag håller i tre. Jag tänker att om man bara tar dubbelt så mycket av allt det göttaste så måste ju resultatet bli dubbelt så gott. Och det KAN ju alltså inte vara fel. Tänker jag.

Intresseklubben antecknar

Provade kappor på Humana idag. Alltså ni förstår inte hur mycket jag älskar ytterplagg. Tror det har att göra med att jag ser bättre ut ju mindre man faktiskt ser av mig. Men vad säger vi om päls egentligen? Tror att det blir nej. Känns lite obscent nästan. "Är ju djurvän liksom." Har ändå inte råd, och vill dessutom inte se ut som alla femtonåriga tjejer som läser Elin Kling och handlar på Gina Tricot. Nej bara. Provade även en pälsmössa, jag var dögöllig i den (jo på ricko, såg ut som en hamster med stora glasögon naawwww) men njet.

Saker jag ska göra till helgen:
*Bjuda pojkvännen på risotto. Jojomän sån är jag, en "gla tjej som gillar att laga mat till älsklingen". Eller också inte. Men risotton, tillbaka till den. Svamp, parmesan och vino ska jag ha i. Har aldrig lyckats med det men ska ANSTRÄNGA mig den här gången. Jorå.

*Gå på allhelgonakonsert i körrkan. Ett rekviem av Brahms. Så ateist jag är så älskar jag kyrkor och kyrkokonserter. Bästa grejjen. Efter det ska vi tända ljus för våra döingar och glo på alla ljusen på körrgårn. Kommer bli fint.

*Bjucka modern på tantbio i form av Julie & Julia på söndag. Hatar bio eftersom folk inte har vett att uppföra sig men alla filmer där man kan räkna bort ungdomar i publiken känns ganska safe. Fast nu när jag tänker på det har tanter ofta en tendens att prata de också. Oy ve.